Tjugoelvatusen gånger har det bankats på dörren och de gånger jag öppnat har det skrikits glad påsk och en plastpåse har sträckts fram. Inget kort har man fått och de har inte ens klätt ut sig. När jag var liten förberedde vi oss veckor innan med att rita kort som vi gav de vi knackade på hos och önskade utklädda till påskkärringar, en glad påsk. Vi sträckte inte oförskämt fram en påse i nyllet på den som öppnade utan en korg när den som bodde i huset erbjöd en peng eller godis. Upplever ni samma som jag/hur gjorde ni som små?