Nu är hon äntligen här. I söndags natt klockan 03.58 föddes hon. 53 cm lång och en vikt på 3935g. Vi blev lite förvånade att det blev en flicka. Men precis som min mor hade jag ändå någon känsla av det var en flicka, men omgivningen sa ju att det varen pojkmage jag hade!! Tji fick vi allihopa. Kl 10 sattes jag igång och strax innan 12 på natten gick vattnet. 16 tuffa timmar gick vi igenom och jag hoppas att jag aldrig mer behöver bli igångsatt igen, men när man tänker tillbaka var det trots allt en upplevelse jag inte velat vara utan, tack vare min älskade Robban som fanns där som bästaste stödet. Jag börjar gråta när jag tänker på att vi fått vara med om detta tillsammans. Ett fint minne även om det inte kändes så just då.

Hände lite roliga saker under första tiden på sjukan. Tydligen fick vi inte lämna avdelningen eftersom att jag fått sån gele som väldigt plötsligt kan orsaka starka värkar. Men det visste inte vi. Så vi försvann på egen hand iväg ut utanför sjukan på en promenad och passa på att sedan ta en fika inne på sjukhusets cafe. Vi var borta i ca 2,5 timmar. Sedan satte vi oss i tv rummet på förlossningsavdelningen. En barnmorska går förbi och stannar upp när hon får se oss och säger: Är det ni som ska va på rum 56?!! Jaaa.. säger vi. Barnmorskan: MAGGAN (annan barnmorska) jag har hittat dina patienter, här är dom! Maggan: Ja har frågat runt och letat efter er överallt!! Jag trodde ni dragit hem! Nu får ni inte smita iväg från rummet något mer! (inte arg på något sett). Robban och jag kunde inte hålla oss för skratt. Vi hade vart på rymmen i över 2 timmar!