Varje gång jag nyser eller skrattar när skruttan sover i min famn (eller när hon är vakeb och det har vart helt tyst ett tag innan) så skrämmer jag slag på henne. Hennes armar och ben flyger ut som när man drar i snöret på en sprattelgubbe ooooch så börjar hon storböla! och är en bra stund helt otröstlig för hon blivit så fruktansvärt vettskrämd (och trött)! Kanske beror också det fortsatta gråtandet på mig, för att jag min elaking inte kan låta bli att skratta för att 1. Det ser så fruktansvärt roligt ut när hon gör sprattelgubben 2. Tanken på att hon blir så rädd för mina små nysar 3. För att hon är så himla söt när hon gråter (nästan så jag vill låta henne gråta lite). Nu ska ni inte tro att det är något ondskefullt hånskratt utan mer skratt* skratt*, -de e ingen fara gumman skratt* -shh, de va bara mamma som nös skratt* skratt*

I videon ser ni en vaken bebis som reagerar med samma förtvivlan.