Jag är ingen supermamma och jag har verkligen inget behov av att försöka vara det heller. Jag kan inte ALLT men jag kan faktiskt MYCKET, trots att detta är mitt första barn, tänka sig!??! Detta mycket på grund av att jag läser, hör och ständigt vill lära mig mer samtidigt som jag jämför och är kritisk till alla källor, och det är faktisk inte första gången jag är i kontakt med ett barn, långt ifrån till och med! OCH om jag kan, vill och känner att jag har ork, varför skulle jag då inte ge min bebis det jag tycker är det bästa? Att till exempel laga hemlagat när jag tycker att det är så lätt, billigare och ofta godare för barnet varför skulle jag då låta bli? Speciellt när jag är intresserad av allt kring mat så som själva tillagningen och mat/råvaror ur näringssynpunkt samt hur det vi stoppar i oss påverkar vår kropp. Jag tycker det känns tryggt att laga eget då jag därmed vet vad mitt barn stoppar i sig. Fram till april i år var till exempel den farliga kemikalien bisfenol A tillåtet i barnmatsburken, kanske finns det fler sådana ämnen som inte uppmärksammats och/eller kommit ut till allmänheten? Men jag dömer absolut inte någon som köper färdiggjord mat, det är upp till var och en och inte min eller någon annans sak att lägga sig i.

Vår dotter..

Kan inte folk bara fatta att alla barn, precis som vuxna är olika. De har olika behov av närhet, sömn, vissa vaknar lättare än andra m.m. och detta behöver INTE ha något med uppfostran/daltande att göra. Detta kan vara ärftligt och det har visat sig att det här just med sömn är en stor ärftlig faktor, speciellt om mamman har problem med det under graviditeten dessutom. Tyvärr så verkar Mirjam ha ärvt detta från mig. Jag är både extremt lättväckt, tar timmar på mig att somna och drömmer alltid massa mardrömmar. Har man en bebis som har problem med detta och inte sover mycket om nätterna vill man gärna inte att hon/han ska vakna när hon/han sover sina stunder på dagen. Ett barn behöver sina timmar för att växa och må bra. Mirjam vaknar fortfarande av mopederna som åkt dagligen utanför oss, av hundarna som skäller, eller granarna som pratar högljuddt. Det är inget hon ”lärt” sig att inte vakna av, trots att detta pågått sen hon föddes, för hon är förmodligen en individ som är lättväckt till ”naturen”, precis som sin mamma! (sen så blir det ofta bättre från 1års åldern eller så plötsligt bara ändrar det sig helt). Vi har provat hemma att under flera veckor bete oss precis som vanligt och väsnas hemma, men ”lärde” hon sig att inte vakna av det? NEJ! Det blev bara fruktansvärt jobbigt för hela familjen och en fruktansvärt jobbig ond cirkel som var svår att ta sig ur.

Att inte trösta

Tyvärr lever många kvar på medeltiden och tror att bebisar ska härdas och att man annars ”skämmer bort” dom. En bebis under 6 månader ska ALLTID tröstas direkt oavsett varför denna gråter, de förstår inte det där med att mamma och pappa finns omkring även om jag inte kan se dom just nu, och det är en väldigt viktig period då förälder och barn knyter band till varandra och skapar en relation. Kommer ingen förälder tror bara barnet att denne övergivits och hur hemskt är inte det? Efter 6 månader så behöver man inte komma springande på sekunden av ett vanligt skrik eller gnäll. Men en bebis som är uppriktigt förtvivlad &/eller rädd bör alltid tröstas snarast. Bebisar som inte får någon tröst blir otrygga i sig själva, MINDRE självständiga och lättare stressade i otrygga situationer och detta kan sitta kvar för resten av livet. Det enda de lär sig av att inte få tröst är att de inte kan lita på att mamma och pappa finns där när jag verkligen behöver dom. Nu pratar jag inte efter eget påhitt utan fakta från modern forskning, böcker av pålitliga källor samt från det jag lärt mig under min utbildning till lärare där mycket psykologi ingått.

Det är så lätt att döma och tycka saker när man inte varit eller befinner sig i samma sits. Självklart får man uttrycka sin åsikt eller ifrågasätta men anta inte att den andra gör fel och att du vet bättre. Jag tror och hoppas att föräldrarna känner sitt barn bäst och att alla gör vad de tror är bäst för deras barn. Och många gånger krävs det att man provar sig fram.

Jag hoppas inte att ni tar illa upp mina vänner, familjemedlemmar/släktingar och andra som känner sig träffade! Vill bara få folk att tänka till och inte döma andra så lätt..