Vid lunchtiden igår kom farmor Kerstin med familj och hälsade på. Lite rosa kläder fick fröken liten. Supergod äppelkaka åt vi och fick hjälp med att borra upp lite saker. Vår lilla familj tog en promenad ute i solen och så bestämde vi oss för att göra ett snabbbesök hos lilltjejas mormor och morfar för en kaffe. Men det blev visst lite längre än så.. Kom hem kl 21. Blev grillat och mycket fotande.

Så kan man också sova.

Robban och jag är så nervösa över plötslig spädbarnsdöd. Måste titta till Mirjam en gång i minuten och se så hon andas. Vi kör slut på oss själva. Vi tänkte att vi skulle köpa ett andningslarm så att vi kan slappna av lite åtminstone. Jisses.. förstå, nu kommer vi för resten av våra liv ha ett annat liv att oroa oss för! Man förstår nu ens egna föräldrar som man i yngre år bara tyckte var konstigt onödigt jobbigt oroliga för ingenting..!

Robban och jag bestämde oss för att ta en promenad med vagn och hund bort till hundrastgård. Naturligtvis så började det regna lite smått så vi drog på regnskyddet. 20 meter bort och det börjar spöregna och blåsa! Blev en snabbis i rastgården. Men otroligt skönt med frisk luft hur som helst. Har inte vart utomhus sedan hemfärden i söndags.

Nu är hon äntligen här. I söndags natt klockan 03.58 föddes hon. 53 cm lång och en vikt på 3935g. Vi blev lite förvånade att det blev en flicka. Men precis som min mor hade jag ändå någon känsla av det var en flicka, men omgivningen sa ju att det varen pojkmage jag hade!! Tji fick vi allihopa. Kl 10 sattes jag igång och strax innan 12 på natten gick vattnet. 16 tuffa timmar gick vi igenom och jag hoppas att jag aldrig mer behöver bli igångsatt igen, men när man tänker tillbaka var det trots allt en upplevelse jag inte velat vara utan, tack vare min älskade Robban som fanns där som bästaste stödet. Jag börjar gråta när jag tänker på att vi fått vara med om detta tillsammans. Ett fint minne även om det inte kändes så just då.

Hände lite roliga saker under första tiden på sjukan. Tydligen fick vi inte lämna avdelningen eftersom att jag fått sån gele som väldigt plötsligt kan orsaka starka värkar. Men det visste inte vi. Så vi försvann på egen hand iväg ut utanför sjukan på en promenad och passa på att sedan ta en fika inne på sjukhusets cafe. Vi var borta i ca 2,5 timmar. Sedan satte vi oss i tv rummet på förlossningsavdelningen. En barnmorska går förbi och stannar upp när hon får se oss och säger: Är det ni som ska va på rum 56?!! Jaaa.. säger vi. Barnmorskan: MAGGAN (annan barnmorska) jag har hittat dina patienter, här är dom! Maggan: Ja har frågat runt och letat efter er överallt!! Jag trodde ni dragit hem! Nu får ni inte smita iväg från rummet något mer! (inte arg på något sett). Robban och jag kunde inte hålla oss för skratt. Vi hade vart på rymmen i över 2 timmar!

Men i alla fall iväg till sjukan för igångsättning blir det om en timme. Min största rädsla är att bajsa på mig. Annars är jag inte speciellt orolig. Mest pirrigt (väldigt pirrigt) och tycker att det ska bli lite spännande. Vi hörs väl igen om någon dag!

Vaknade som vanligt klockan 4 imorse och var kissnödig. Har de senaste veckorna i alla fall lyckats somna om till 6, 7 men icke idag! Allt med igångsättning och förlossning snurrade i huvudet. När jag legat där i en timme ochtänktochtänktochtänkt kom jag på att jag nog skulle sjunga för Robert på morgonen och ge han paketen. MEN jag kunde verkligen inte komma på hur sången man sjunger för den som fyller år går.. men efter ytterligare en stunds funderande kom jag fram till att så här måste den ju gå: Ja må han leva! Ja må han leva! Ja må han leva uti hundrade år! Å då ska han skjutas och då ska han skjutas ja då ska han skjutas på en skottkärra fram! Ehhh.. GRATTIS!?

Men jag googlade och insåg att den inte alls går så och pluggade sedan in den rätta svenska födelsedagssången i huvudet. Scones, te och ett avsnitt trueblood på de! (och ett tänt ljus förståss).

I förrgår var jag jättedesperat på att få ut bebis så jag övervägde starkt att ta mig till apoteket och köpa lite ricinolja som fungerar på många för att få igång en förlossning. MEN denna olja kan bland annat ge hemska värkar och timmar spenderade på toaletten eller en för snabb förlossning utan några pauser mellan värkarna (inte så kul!). Igår ställde jag istället in mig på att jag kommer att bli igångsatt. På torsdag ska jag som sagt till specialistultraljud och förlossningsavdelningen för undersökning och jag kommer då att säga (kräva) att jag på lördagen vill (ska) bli igångsatt. Så nu längtar jag först massa till torsdag för att veta hur det ligger till och hur lång tid en igångsättning för mig ungefär kommer att ta. Men senast på måndag lär bebis i alla fall vara här!

Vissa ordtrender osv. kommer och går på facebook. Ett ord som använts flitigt ganska länge nu är ”avklarad”. ”Fukosten avklarad”, ”En promenaden i solen avklarad”, ”En kopp kaffe avklarad” etc.etc.etc.. Låter inte ordet ”avklarad” något negativt? Som om allting i livet bara är någonting som ska klaras av..?  Som om livet bara består av en lång lista på ett papper med en massa saker som ska bocks av, eller ”avklaras”. Att blanda ordet avklarad med något bra låter åtminstone för mig bara knasigt och fel, och himla tråkigt!

Mamma tycker jag är tråkig som inte uppdaterar bloggen så ofta, ”du kan ju åtminstone ta kort på en blomma och lägga upp”. Så här kommer en bild på en tussilago från Zackos och min långpromenad:

Tussilago (Tussilago farfara) betyder förjagare av hosta.

Zacko sörplar lite vatten. Jag hann precis dra undan honom innan han la sig i pölen, puuh!

Lycklig vårhund.

Mindre glad hund när matte ska vara tråkig och be honom sitta fint för att ta en nedrans bild.

Från att ha oroat sig nästan hela dagen för att bebis knappt rört på sig till en stark önskan om att bebis nu gärna kan lugna ned sig. Den har vart helt galen sen promenaden hem från mamma och pappa för 1½ timme sedan. Fy fasiken vad det gör ONT! Sparkar, boxar och stretchar ut sig så att det känns som om att magen snart spricker. KOM UUUUUUUUUT nu bebis!!! (men inte genom att bryta dig ur magen tack). Så tråkigttråkigttråkigt att vänta. Speciellt när man är hemma själv under vardagarna. Idag har vi i alla fall både grillat och vart hos mamma och pappa och ätit gott. Smördegsinbakad älg och blåbärspaj till efterrätt, MUMS!!

Ett avsnitt True Blood nu och sen förhoppningsvis susselussa.

La upp ett rejält lass med glass igår men åt bara några skedar och lämna skålen på bordet. Timmar senare är glassen fortfarande kvar så som ja la upp den, bara med lite fluffigare utseende. Så himla äcklad jag blev. Vad är det egentligen dem gjort med glassen? Riktig glass smälter, och så ska det vara! (Glassen har fortfarande idag inte smält). Får göra mig egen glass utan en massa E-ämnen..